Thursday and one step closer
Publicerat den

Vilken lång otroligt lång dag det har varit. Jag känner mig helt slut efter att ha kickat igång dagen tidigt med ett träningspass. Ja dagen började med morgonträning i trapporna med dessertkocken Sara. Trappintervaller stog på schemat och jag kände mig faktiskt riktigt sugen trots att min kropp inte riktigt visade samma glädje över det. Sara som är en underbar och härlig "yogi" gör mycket yoga, löpning mm kämpade på så gott hon bara kunde i trapporna. Att springa i trappor är extremt tufft för er som kanske inte har provat förut. Det kräver rikligt med styrka i hela kroppen, inte bara i benen. Så trotts att Sara springer flertalet gånger i veckan så fick hon knappast någon hjälp av det under passet. Explosiviteten och styrkan som krävs går inte att jämföras med enbart långdistansträning. Som däremot är en viktig komponent och grundpelare som alltid borde finnas med i träningsveckan, men borde alterneras med något mer högintensivt också. Trots att jag kände mig seg så spurtade jag upp 6ggr för trapporna. Sara sprang 2 hela omgångar och lunkade/gick upp de sista 4a. Men att gå upp är riktigt jobbigt det med. 

När vår träning var slut så joggade jag tillbaka hem för att hämta andan lite innan det var dags att köra ett pt-pass med min värd Therese. Vi körde ett benpass tillsammans i en liten park några gator bort och det var riktigt roligt. En timme senare återvände vi hemåt och det var äntligen dags för en liten stunds vila innan det var dags för jobb. 

Idag kom det en sån där kväll då jag kände en grym hemlängtan. Har längtat hem lite då och då under mina veckor här, men inte ofta eller mycket alls. Snarare betydligt mycket mindre än jag trott att jag skulle göra. Men ikväll var saknaden efter min fina familj riktigt stor. Jag vill bara åka och pussa och krama på alla och visa min kärlek till dem. Men förstå mig inte fel, jag trivs som fisken i vattnet och har det jättebra här. Men inget kan ersätta ens nära och kära, speciellt inte den som står mig närmast om hjärtat, nämligen min fina pojkvän. Jag måste erkänna att jag tycker att det är lite jobbigt att hans säsong tog slut tidigare än förutspått och att han därför är hemma i Karlstad när inte jag är det. Det känns liksom så typiskt när jag är hemma alla andra dagar om året men när jag väl reser bort så kommer han hem. Livet ibland alltså.. 

Men men, imorgon är det fredag och klassen har då sin ostpresentation! Det ska bli så otroligt spännande, ser verkligen fram emot det! Älskar ostar.. Ska eventuellt göra en ostpresentation även jag, vi får väl se hur det går den här gången...

xoxo, Sandra 



Mammi

Tiden springer iväg o snart är du hemma igen <3 love U



URL:





NAMN
 

MAIL


URL





Spara?