Jul, jul, strålande jul
Publicerat den
Så var julafton över för detta året och trots att julen inte blev som den först var planerad, så blev den ändå riktigt bra. Mysig och lugn med bara de närmaste. Tråkigt nog inte den som står mig allra närmast, men jag vet att vi har många julaftnar framför oss vilket gjorde att det kändes bra ändå.
Att ha skilda föräldrar är under högtider oerhört trist. Även om mina föräldrar kommer bra överens så är det inte alltid vi firar födelsedagar och jul tillsammans allihop. Jag tror att det är det tråkigaste med att ha skilda föräldrar. Att behöva "välja" vart man ska vara, med vilka man ska fira. Jag vill vara med alla. Alltid. Samtidigt. En dröm jag har är att någon gång i mitt liv ha en stor gård. Dit alla kommer på jul, alla syskon med deras familjer, mamma och pappa med deras respektive och kanske några vänner. Ett stort hem där alla får plats, kan sova kvar och tillbringa hela julen med mig och min framtida familj. Jag ska se till att den här drömmen blir verklighet, det lovar jag mig själv.
De som var mest förväntansfulla över att tomten skulle komma var såklart lillebror Noah och lilla Jossan. Noah var så exalterad så att han studsade runt i huset med ögonen stora som diskokulor. Vet precis hur han kände, var exakt likadan som liten. Pirrig och exalterad över vad som komma skulle, inte minst kvällen föra den stora dagen. Att se lyckan i deras ögon när tomten tillsist kliver in genom dörren är oförglömlig. En rädsla blandad med lycka lyser upp hela rummet. Stämningen är alltid väldigt speciell. Den upplevs bara där och då, när tomten är där men så fort tomten har gått och resten av klapparna ska delas ut så byts det tysta lugnet ut mot en liten hysteri (såklart en rolig sådan).
Dagen började tidigt med ett litet yoga-pass i vardagsrummet med tända ljus och ljuv musik. Perfekt sätt att starta dagarna på. Det skapar lugn och harmoni, klarhet och trygghet i både kropp och sinne. När min lilla session var över var det dags att ta en dusch och sedan börja med saffranspannkaka som skulle tas med till frukosten hos mamma. För er som inte vet så är jag såld på saffran, i alla dess former. Soppor, bullar, fuge, glögg, sill, ja i ALLT vill jag ha saffran och jag vill lova er att jag under december äter mycket av det.
Medans pannkakan gräddades i ugnen passade jag på att göra mig i ordning. Jag ville att smink, kläder och hår skulle vara på sin plats redan tidigt på dagen. Julafton för mig ska verkligen vara något utöver det vanliga. För en person som mig som aldrig använder maskara eller fixar mitt hår så är det extra kul att få piffa till sig vid speciella sammanhang, inte minst på julafton.
Med pannkakan i högsta hugg rättade jag och mina två småsystrar mammas mysiga hem där vi tillsammans avnjöt en god och efterlängtad julfrukost. Mamma som tyvärr var förkyld och febrig fick vara hemma och vila medans hennes fästmö jobbade.
Att ha skilda föräldrar är under högtider oerhört trist. Även om mina föräldrar kommer bra överens så är det inte alltid vi firar födelsedagar och jul tillsammans allihop. Jag tror att det är det tråkigaste med att ha skilda föräldrar. Att behöva "välja" vart man ska vara, med vilka man ska fira. Jag vill vara med alla. Alltid. Samtidigt. En dröm jag har är att någon gång i mitt liv ha en stor gård. Dit alla kommer på jul, alla syskon med deras familjer, mamma och pappa med deras respektive och kanske några vänner. Ett stort hem där alla får plats, kan sova kvar och tillbringa hela julen med mig och min framtida familj. Jag ska se till att den här drömmen blir verklighet, det lovar jag mig själv.
Tillbaka till julafton. Att övergå till ett liv med växtbaserad föda kan vara enkelt ibland, men jag ska vara ärlig och säga att det bara är enkelt när jag är själv. När jag handlar och lagar själv. Men på julen är det svårt. Jag älskar sill, gillar skinka, avgudar ost och älskar ris à la malta, för att inte glömma farmors frästelse... Jag valde att tillaga några egna rätter att ta med till julbordet. Bland annat en kålrotsgratäng, glaserad brysselkål, griljerad rotselleri och en vegansk rödbetssallad. Allt smakade jättegott (enligt mig och farfar, de andra var nog skeptiska till det nya), men självklart smakade jag på några sillbitar, en och annan ostskiva, en liten skinkbit och en står bit Janssons frästelse. Avslutningsvis blev det såklart en rejäl portion av ris à la maltan. Och ja, jag hade en viss ångest i kroppen som fick mig att idag springa ett varv runt sjön av just den anledningen.
Åter till jul med familjen Gustafsson. Less is not more, More is More! Ja varje fall i vår familj. Även om vi i år faktiskt drog ner något på julklapparna så blev det ändå en ganska stor hög med julklappar som skulle delas ut. Jag själv fick helt perfekta julklappar, precis det jag önskat mig. Det är vad jag föredrar, att få saker som jag kommer att ha användning och nytta av. Min familj känner mig väl, de vet vad jag gillar, behöver och är uppmärksamma på om jag säger vad jag skulle behöva. Bäst av allt var nog Globalkniven som jag fick. En stor och rejält grönsakskniv som ska användas varsamt och med respekt. Alla klappar, stora som små var väl genomtänkta från alla och till alla.
De som var mest förväntansfulla över att tomten skulle komma var såklart lillebror Noah och lilla Jossan. Noah var så exalterad så att han studsade runt i huset med ögonen stora som diskokulor. Vet precis hur han kände, var exakt likadan som liten. Pirrig och exalterad över vad som komma skulle, inte minst kvällen föra den stora dagen. Att se lyckan i deras ögon när tomten tillsist kliver in genom dörren är oförglömlig. En rädsla blandad med lycka lyser upp hela rummet. Stämningen är alltid väldigt speciell. Den upplevs bara där och då, när tomten är där men så fort tomten har gått och resten av klapparna ska delas ut så byts det tysta lugnet ut mot en liten hysteri (såklart en rolig sådan).
Det blev inte så många bilder under dagen. Men mer bilder kommer imorgon. Nu väntar snart födelsedagsfirande för min Lillebror Noah som fyller hela 7 år idag! Lillkillen blir stor snabbt.
Hoppas ni alla hade en lika härlig dag som jag.
Xoxo,
Sandra ~
