Ja idag var det alltså dags att starta mars-kursen för precis samma utbildning som jag just genomfört. Den här månaden är det däremot 2st level 1 kurser, en förmiddag och en eftermiddag. Jag är som tidigare nämnt med i eftermiddagskursen. Vilket passar mig perfekt då jag äntligen får spendera förmiddagarna utomhus i solen (de dagar den skiner), kunna träna på förmiddagen vilket jag föredrar, gå på matmarknaden på onsdagar och ja, göra de ärenden som jag behöver få gjort på dagtid istället för eftermiddag och kvällstid. Det enda "problemet" är att ställa om sin dygnsrytm från att gå upp tidigt och lägga sig tidigt till att gå upp lite senare för att sen lägga sig senare. Jisses, jag är så trött nu och klockan är bara 11.. Jag kommer att jobba mellan 14-21.30/22.00 på ett ungefär. Så kvällarna kommer att bli ganska sena för min del. Hemma i Sverige har jag innan jag åkte jobbat från tidig morgon till sen kväll i princip varje dag. Men man kommer fort ur fas när det kommer till att vänja kroppen vid olika miljöer och förutsättningar. 

Hur som helst så är dag 1 på utbildningen en ren teoridag. Lång och med mycket information. Så det är först imorgon som vi äntligen ska börja producera i köket. 

Jag känner mig laddad, men samtidigt lite rädd. Rädd för att göra fel, glömma något eller bara göra fel helt enkelt. För jag är ansvarig för all "Mise en place", vilket innebär att det är jag som är ansvarig för att blötlägga rätt mängd nötter, se till att preparera alla ingredienser vi behöver kommande dag, se till att ge Chef Manolo all "Mise en place" (allt material mm) som han behöver för varje rätt klassen ska laga och allt han ska visa. Och det kanske låter simpelt, men jag ska säga er att det är mycket som cirkulerar i mitt huvud nu för att minnas ALLT som ska göras. De första dagarna kommer Chef Casey att hjälpa mig (tacka gudarna för det..!). Jag är övertygad om att jag kommer att fixa det. Men jag vill inte bara genomföra eller göra det, jag vill göra allt så bra som möjligt. På bästa möjliga sätt helt enkelt. Jag kommer mest att preparera alla ingredienser och hjälpa till, så Chef Manolo kommer att göra maten och presentationen. Jag är mer bakgrundspersonen som ser till att rätt material finns vid rätt tillfälle mm. 

Men det är jag nöjd med. Att få stå vid sidan av hjälper otroligt mycket och jag vet att jag kommer att lära mig massor under den hör månaden. Även om kursinnehållet är desamma som när jag gick min utbildning så är det svårt att ta in allt man hör och läser. Därför är det perfekt att få allt i en extrauppspelning så att allt sätter sig i hjärnan. 

Innan jobbet idag så tog jag det lugnt. Jag pratade lite med en av mina fina systrar på Skype (Maddis), vilket var kul då vi sällan får tid att prata. Blev lite ledsen i ögat över att min lilla pärla Jossan sov, men hoppas få prata med henne snart. 

Sen gick jag ut och försökte mig på en löprunda. Men av någon anledning så ville inte min kropp samarbeta idag. Så löprundan blev kort.. Betydligt kortare än vad jag hade tänkt mig. Men ibland gäller det bara att acceptera läget och låta det vara så. Jag tror bara att hjärnan var på högvarv och att kroppen därför inte klarade av att hantera mer just nu. För det är en sak som jag har lärt mig. Kroppen kommer inte att ge dig resultat om du är psykiskt stressad då kroppen inte kan se skillnad på fysisk och psykisk påfrestning/stress. 

Så jag accepterade läget, paddlade mig hemåt, tog ett bad, pratade med min pojkvän på FaceTime medans jag gjorde mig i ordning för jobbet, åt lunch och sen var det dags. 

Strax efter klockan 9 slutade vi sen för dagen. Jag, Manolo och Casey åkte till Tender Greens för att avsluta kvällen med av varsin sallad innan jag sen tog cykeln hem. Och här är jag nu, med en kopp grönt te i handen i väntan på att min värd Therese kompis ska komma hit och då döda den stora spindeln som bosatt sig i mitt rum (såklart).. Och nej, jag tänker inte gå och lägga mig eller ens gå in där först den är borta (läs dödad och förintad)... 

Hoppas att ni får en bra vecka mina nära och kära. Jag tänker på er varje dag, men ni finns alltid med mig i allt jag gör! Er älskar jag.

xoxo, Sandra