Det skriftliga provet gick över förväntan, vilket kändes så skönt att få avsluta utbildningen på ett bra sätt. 

Efter provet gjorde vi en underbart god morotssoppa som sista lunch. Stämningen bland oss alla var så blandad. Vi insåg plötsligt allihopa att det flesta av oss förmodligen aldrig mer kommer att träffas igen. Alla vill man kanske inte träffa igen. Men somliga i klassen kändes det riktigt jobbigt att säga hejdå till. Speciellt Neil, som varit min partner i de flesta paruppgifter och som varit en energispruta och peppade genom hela utbildningen. Tacka Gud för sånna människor som honom. Fredrik, du och jag ska åka till Sydney och hälsa på Neil och hans fru Vicky. Det är ett av mina mål nu. Har aldrig känt ett sug att åka dit först nu. Och Marta, den spanjorska solstrålen från Barcelona. Plötsligt vill jag resa dit för att träffa henne och se "hennes" stad. Jag vill även åka till Colorado för att hälsa på Coleen, som varit min lilla extramamma den här månaden. En fantastisk kvinna med en genom god själ. Åka dit för att kolla på hockey och andas in staden. Ja, det finns så mycket jag vill uppleva och göra. Men just nu är jag här. I min lilla bubbla som känns otroligt omtumlande för tillfället. Ja, känslorna är blandade över att jag egentligen skulle ha satt mig på ett flyg hemåt imorgon bitti. Missförstå mig inte fel, jag är SÅ glad och lycklig över att få stanna här ett tag till. Men självklart känns det också otroligt tungt att stanna när ens pojkvän för en gångs skull kommer hem tidigt efter säsongen..ja jag kan inte undgå att tycka att det känns så himla typiskt. Jag är hemma hela året normalt sätt. Men bara för att jag blir borta lite längre, så kommer han hem tidigare. För er som inte haft långdistansförhållande har säkert ingen aning om vad jag pratar om eller känner. Men den korta tid jag får spendera tillsammans med min pojkvän är så otroligt dyrbar och värdefull för mig. Så allra helst vill man såklart inte missa en enda minut av den tiden man kan få tillsammans. 

Nog om känslor och åter till sista dagen på utbildningen för mig som elev! Så efter lunchen var det dags att få våra recensioner om våra finalprojekt (de rätter vi lagat dagen innan), och jag kan lova er att det var svårt att hålla tårarna borta när lärarna gav sina fina ord till var och en av oss inför klassen. Jag som är en person med så mycket känslor kunde inte ens titta på personen de pratade om utan fick istället flacka runt med blicken runt om i klassrummet. 

Haha jag bara älskar den här bilden! Den beskriver så bra hur vi alla var under kursen. Jag, Neil och Regine (längst till högre i bild), var alltid de som skrattade och skämtade i klassrummet!  

Efter att alla fått sina kursintyg var det dags att fira med vår Tiramisu som vi tillverkat under veckan. Så god! (Givetvis Raw..)

När middagen var uppäten gick vi tillbaka till klassrummet, den här gången för att skåda Level 2s slutprojekt! Och därefter så satte vi oss på ett ställe för att avsluta kvällen tillsammans på bästa sätt. 

Idag lördag har jag inte gjort i princip någonting. Jag har faktiskt försökt att göra så lite som bara möjligt. Bortsett från att jag gått en promenad. Idag har jag nämligen gjort en juice-detox, så har med andra ord bara druckit juicer. Detta för att vila magen och kroppen efter en vecka med mycket mat och godsaker. 

Imorgon söndag är det dags för mig att börja mitt jobb som assistent för nästa månads utbildning. Imorgon ska vi nämligen hälsa alla nya elever välkomna! Vilket känns så konstigt när jag själv stog där för en månad sedan och blev introducerad! 

Nu ska jag läsa lite och återblicka tillbaka på min första vecka på utbildningen för att kunna vara så förberedd som möjligt inför veckan som kommer! 

Saknar och älskar er. Ni alla är guld värda! 

xoxo, Sandra