My last Sunday in LA
Publicerat den
...började med en bamse stor Bagle på Bagle Nosh! 
Att gå till Mosaic kan inte i mina ögon jämföras med att gå till en vanlig svensk kryka. Det här är något utöver det vanliga. Och vet ni vem som var där som min värd Therese pratade med? Ingen mindre än Lahle! Tyvärr såg jag henne inte själv då det är hur mycket folk som helst under ceremonierna. Men ändå roligt att en svensk sångare till och med hittar dit!
Ovan är en bild från början av cermonin då alla står upp och sjunger, armarna upp i luften och ögonen är slutna. Oerhört mäktigt!
Tröttare än tröttast var det sen sängen som väntade.
Stället var så amerikanskt det går att bli. Och om det var fullt ös därinne en söndagsförmiddag? Ohja... Det var proppfullt! Jag gillar att gå till ställen som lokalbefolkningen hänger på och som är traditionella. Man kommer liksom närmare in i kulturen.
När frukosten var i magen så var det dags att ta sig vidare till Griffit Park i Hollywood. Tyvärr var det väldigt molnigt och disigt ute, så sikten var inte den bästa. Men jag gillar fortfarande att gå på utflykter och upptäcka saker.
Från Griffit Park bar det sedan vidare av mot Walk of fame och West Hollywood.
Att bara gå runt och titta på alla människor som strosar runt där, kollar på butiker, skyltar och såklart alla stjärnor på marken var riktigt kul. Såklart är det inte så pampigt och häftigt som man kan tro, men det är ändå roligt att ha upplevt det.
Här strosade jag runt i timmar och bara tog det lugnt. Klockan 6 pm var det dags för söndagscermoni i kyrkan där min värd Therese jobbar. Mosaic som kyrkan heter ligger ett stenkast från Walk of fame.
Ovan är en bild från början av cermonin då alla står upp och sjunger, armarna upp i luften och ögonen är slutna. Oerhört mäktigt!
Som avslutning på kvällen gick jag, Therese och hennes två vänner till en riktigt amerikansk restaurang för äkta BBQ! Jisses så gott det var...måste erkänna att jag åt pulled pork!
Tröttare än tröttast var det sen sängen som väntade.
Nästa söndag går mitt flyg hem. Känns jättekonstigt att snart återgå till ett liv i Sverige. Det känns så otroligt avlägset och omotiverande. Men som sagt, jag ser verkligen fram att träffa min familj och mina vänner. Det ska bli riktigt härligt att få se er alla igen!
Varma hälsningar från soliga Kalifornien!
xoxo, Sandra
