Vägen till Malibu var otroligt vacker. Vi åkte längs havet och beachen hela vägen fram till Leo Carillo där vår vandringstur skulle börja. Vädret var tryckande men inte strålande solsken. Vilket var både tråkigt med tanke på att utsikten försämrades, men å andra sidan skönt då solen inte stekte på oss under vår tur. 

Vandringsleden vid Leo Carillo är en relativt svår varndringsled. Inte på så sätt att man måste klättra över saker, krypa under eller gå igenom olika hinder och terränger. Men terrängen var ganska brant på sina ställen och det krävdes lite styrka och uthållighet för att ta sig hela vägen upp till toppen. 

Jag är en person som har extrema fobier för vissa saker. En av mina fobier är ormar.. Jag är fruktansvärt rädd för ormar. Så rädd att jag funderade på om jag skulle åka för att jag visste att risken för att stöta på ormar under vandringen är stor. Men jag bestämde mig för att trotsa min fobi och åka på vandringsturen. Jag berättade om min extrema rädsla för Travis och mitt i konversationen, ca 100 meter in på vår vandring så stoppar Travis mig. Och ja, givetvis så låg den där, skallerormen och tittade på oss...ca 1 meter framför oss på stigen. Jag kände såklart paniken rusa inom mig men höll mig lugn och backade sakta bakåt. Jag visste att om jag börjar skrika, springa eller göra massa plötsliga rörelser så kommer ormen säkerligen att gå till attack. Jag som var en hårsmån från en panikattack lugnade mig tillsist när ormen försvann vidare och Travis konstaterade att kusten var klar. 

Den fantastiska och magiska vyn var såklart omöjlig att fånga på bild då ljuset var så skarpt. Men här kommer en rad bilder från vår vandring. 

Här nere startade vi. På beachen vid Leo Carillo. 

Här är vi på toppen och kollar ut över Malibu. 
Här är ett universitet/collage I Malibu. Det ska tydligen vara extremt fint och bra (men såklart svindyrt att gå där). Där hade jag gärna gått. Skolan ligger på andra sidan av vägen precis vid havet.. 

Efter 8 timmar från hemfärd till hemkomst med många steg vandring i bakfickan så avslutade jag kvällen med en middag med Mandy, den svenska servitrisen i restaurangen (MAKE). 

Riktigt bra som avslutades på bästa sätt. Nu är det förmiddag här och jag ska bege mig ut i det underbara vädret innan det är dags för jobb! Om lite precis 2 veckor landar jag på Karlstad flygplats. Men fram tills dess så ska jag ta vara på varje minut jag har här. 

xoxo, Sandra