Dagen före första advent och första julbordet för året är nu avklarat. Efter att ha gjort en stor personlig resa vad det gäller ändrade kostvanor och synsätt på mat det senaste året, så kom jag till insikt med ett par intressanta saker som jag aldrig tidigare tänkt på när jag avnjutit en julmiddag. När jag numera för er som inte vet, övergått mer och mer till en vegansk kosthållning insåg jag att julmat och julbord inte innehåller någonting som en vegan kan äta. Det enda som kunde klassas som vegansk var den picklade gurkan samt brysselkålen och surkålen, inget mer. Så givetvis fick det slinka mer både sill, lax och någon enstaka skinkbit under middagen. Med tanke på vad det faktiskt kostar att gå på ett julbord så var ju knappast alternativet att äta sig mätt på brysselkål (hur gott det än må vara). Och ja, maten var toppen. Allt smakade bra, men ändå kändes det så fel. Suget efter sill och den garnerade skinkan fanns liksom inte där. Troligen för att jag dels så sällan äter något animaliskt protein längre men också för att jag nyligen sett filmen Cow Spiracy, som för övrigt jag rekommenderar ALLA att se. Den finns att se på Netflix. En dokumentärfilm som verkligen gör att man får sig en tankeställare och en ögonöppnare.