"When life gives you lemons, make lemonade", jag gillar det här citatet. Livet är inte alltid på topp, oavsett vart man än i världen befinner sig. Oavsett hur bra man tycks ha det så kommer det alltid att finnas bättre och sämre dagar. Hade det inte varit för de sämre dagarna så hade vi aldrig uppskattat de som är bättre. Klychigt kan tyckas, men så upplever jag det varje fall. Efter några tuffare dagar förra veckan är jag nu på banan igen. Taggad på min framtid, på livet och allt därtill.

Låt mig få vara lite svensk och prata om vädret en kort stund. Jag känner mig så välsignad som fått njuta av sånt vackert väder. Bortsett från igår så har solen skinit i princip varje dag här ute. Efter en lång höst, vinter och vår så är sol precis vad kroppen behöver i brist på vitamin D.

På tal om bra väder och bättre dagar så hade jag den mest underbara söndagen jag haft på väldigt lång tid förra helgen. Den spenderades med Maria och Ken samt Marias systerdotter Emma. Vi började förmiddagen på Mecox beach, vi var nästan först på hela stranden. Rutinerade som Maria och Ken är så visste de att det är den bästa tiden att vara där, före alla andra för att få en parkeringsplats men också för att slippa ta med sig lunch ner till beachen utan istället vid lunchtid när de flesta kommer, åka iväg för att äta lunch.

Jag har aldrig i hela mitt liv surfat, men i söndags gjordes den premiären. Dock inte på en riktig surfbräda, vi hade surfrädor i skumgummi och plast som man surfar på magen på. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle våga då jag är lite skraj för vågorna, men jösses vad kul det var! Har inte skrattat så mycket på länge..Haha. Vattnet var långt ifrån värmande men det glömdes snabbt bort när vi hade så kul som vi hade.

Efter några timmar på beachen var det dags att bege sig hemåt för att byta kläder och åka vidare för att äta lunch. Ken tog oss till golfklubben där han är medlem, Sebonack. Wow...vilket ställe. Jag tycks aldrig sluta bli förvånad och överrumplad av alla vackra ställen här. Golfklubben är privat och är inte som vilken vanlig golfklubb som helst, den har ca 100 medlemmar som alla har blivit inbjudna till att bli medlemmar. Prissumman för att få vara medlem överstiger miljoner, vilket inte är så sjukt när man har sett stället. Att golfbanan är helt ekologisk gjorde mig inte mindre exalterad. Allt var toppen, maten , personalen, omgivningen, utsikten, banorna såg grymma ut, det fanns inget att anmärka på. Som souvenir köpte Ken en varsin keps med klubbens logga på till mig och Emma som vi kan stoltsera med. Älskade lilla Emma var helt i extas när hon förstod att dit kommer kändisar som vill spela golf ute i The Hamptons, "Har Tiger Woods spelat här?!", "Skulle du bli glad om du såg honom här Sandra?"..Haha!

Väl tillbaka i Maria och Kens hus passade Emma och jag på att njuta det sista av eftermiddagssolen vid poolen. Vi pratade i timmar och jag måste säga att man blir lite lurad över hennes längd och utseende, hon är trotts allt bara 14 år men ser betydligt mycket äldre ute. Såklart genomsyras hennes ålder i våra samtal och samtalsämnen, ändå är hon väldigt mogen för sin ålder även där.

Den underbara dagen avslutades med en grillmiddag i deras hus. Mat, bra samtal, härlig bakgrundsmusik och inte minst gott sällskap. Självklart somnade jag med ett leende på läpparna efter den här dagen. Hoppas att även nästa helg blir lika bra som denna, även om den känns ganska så svårslagen just nu.