Att vara lycklig
Publicerat den
Vilken dag jag har haft. Full rulle från morgon till kväll, precis som jag vill ha det. Jag började dagen tidigt, pratade någon timme i telefonen med Fredrik innan jag begav mig ut på en löptur (som jag fick tvinga mig iväg på). Marlea hade bett hennes städerska att hjälpa mig att organisera om i köket så att det skulle funka för oss båda då hennes grejer är en enda röra. Jag hade bara några minuter på mig att hjälpa henne innan jag skulle iväg på meditationen. Så det fick bli en snabb dusch, snabb frukost och snabbt städande innan jag behövde cykla iväg.
Efter meditations timmen så hade jag en liten lucka innan nästa aktivitet på agendan. Jag tog mig därför bort till en av Santa Monicas många juicebarer för en grön juice. Faktiskt den första jag har köpt sedan jag kom hit.
Vid klockan 12 skulle jag befinna mig nere pp Ocean Park för en lunch BBQ med andra internationella studenter på SMC. Givetvis inte alla, men de som hade anmält sig. Där bjöds det på hamburgare, kakor, chips etc. Lyckligtvis för min del, som inte hade räknat med att kunna äta något, så fanns det även vego-burgare.
Totalt var vi säkert runt 50 studenter, många svenskar och framför allt asiater. Jag valde att sätta mig vid ett bord där jag inte kände någon och träffade då en tjej från Tyskland och en kille från Japan som jag pratade länge med. Så kul att lära känna människor från alla världens hörn!
Jag och den Japanska killen, Toshi, kastade sedan lite frisbee och ett spel där man ska kasta sandpåsar i ett litet hål (såklart vann jag). Kul att träffa någon som också ville göra saker! Den tyska tjejen, Katharina, behövde gå tidigare men vi bestämde att vi ska försöka träna ihop framöver.
Jag träffade och pratade även länge med en kille från Indien, Puneet, som har studerat på SMC i ett år. Han var helt förundrad över att jag visste så mycket om indisk mat och tyckte att det var kul att jag också älskade den sortens mat. Han sa också att han saknade den indiska maten mer än sina föräldrar..haha..ja då älskar man verkligen mat måste jag säga.
Efter några timmar på stranden besökte jag även skolan en snabbis för att ordna ett student ID. Som alltid när man ska ta foton för ID-kort och dyl så bröt jag såklart ihop och började gapskratta. Att sitta och stirra in i en kameralins och se sådär krystat nöjd och snäll ut är som dömt för att misslyckas. Men ett kort fick jag varje fall med mig hem!
Väl hemma var det som alltid snabba puckar innan nästa uppgift pp schemat. Men först lite snabbt mellanmål. Jag fick även lite dåligt samvete då jag inte hann hjälpa Marlea som är sjuk att hämta vatten. Jag erbjöd mig men hon sa att det var okej eftersom att jag skulle iväg. Ni vet hur lätt jag får dåligt samvete och nu var det verkligen ett sådant tillfälle. Men det går inte att vara tillgänglig för allt och alla hela tiden. Ibland måste man faktiskt hålla sig till de saker man ska göra. Att vara alla till lags är omöjligt!
Hur som helst, ett snabbt klädombyte och lite mat senare så var jag tillbaka på cykeln. Den här gången ner mot Venice. Det var dags för dagens andra träningspass på ett event som kallades "Booty night". Det finns nämligen en app/ett företag som jag använder mig av ibland när jag vill göra pass här. De har allt från yoga på stranden till sprint-intervaller, surflektioner till akrobatisk styrketräning. Jag älskar den här idén och att alla pass är ut men på olika ställen runt om i Venice och Marina Del Rey.
Passet leddes av två härliga tjejer och det var som sagt fokus på ben och rumpa. Jag som var trött redan innan passet tog ut mig till fullo. Att det snurrade i skallen och benen skakade gjorde mig inte så mycket. Det var bara skönt att få köra gasen i botten med ett gång härliga tjejer! Att jag även befann mig på ett super coolt ställe i Venice gjorde mig inte mindre motiverad.
Jag lämnade Venice trött som tusan, fyra nya kontakter "rikare" och med ett leende som sträckte sig från det ena örat till det andra. Jag kunde inte sluta le. Just nu är livet på topp, inte alla minuter på dygnets timmar, men rent generellt så är jag nog lyckligare än jag någonsin har varit. Jag tror att det här kan bli riktigt bra faktiskt.
Önskar att ni alla kunde vara här med mig, det är det enda som saknas för att det skulle vara helt komplett. Men en dag hörni, då tar jag er alla hit!
