Hur som helst, min födelsedag började med att jag mötte upp Ellen (som kom från Sverige i lördags) och min trogne kompanjon Fannie. Tillsammans tog vi en Uber (taxi) upp till Malibu där dagen skulle spenderas. Jag var så laddad på att äntligen få åka tillbaka upp till Malibu, det är så otroligt vackert längs beachen men också naturen rent generellt där. 

Väl framme i Malibu så startade vi igång dagen med en härlig brunch på underbara Malibu Farm. Restaurangen ligger på en pier med utsikt över hela havet. Längs kanterna står som vanligt på pierer människor och fiskar. Jag som hade varit där förut visste vad som fanns att välja, och givetvis fick det bli ett gäng "Swedish pancakes" som är små söta plättar med jordgubbar och jordubbsås, SÅ gott! Till det fick det även lite avokado toast, färskpressad vattenmelonsjuice men också dagen till ära entraditionell brunch dryck här i USA; en mimosa. Fannie som litar på mina smaklökar tog samma sak. Så där satt vi och njöt av maten, vyn och sällskapet. 

Då Ellen visade sig vara en riktig tråkmåns som avskydde vatten, att gå på hike, och tydligen att ha roligt, tyckte att det viktigaste var för henne att få fixat internet på hennes telefon..(?)..så henne mer eller mindre skickade vi gläjeligen hem. Och ja, det var det värt. En surpuppa som ett eftersläp på sin födelsedag vill man INTE ha. 

Från pieren tog vi oss sedan vidare till El Matador Beach. En strand lite mer norr ut i Malibu som inte är lika ockuperad men väldigt populär för fotograferingar etc. Och jag kan säga såhär, jag förstår varför! Klipporna, stenarna och stranden gjorde att det nästan såg som taget ur en resekatalog. 

Då det var en väldigt varm dag så skippade vi den "riktiga" hike-turen som jag hade tänkt mig. När värmen ligger på och man dessutom ska vandra uppåt, även om terrängen inte nödvändigtvis behöver vara så svårt och tuff, så sliter det hårt på kroppen. Dessutom hade vi behövt en rejäl uppladdning av vatten i kroppen men också i våra ryggsäckar. Vi fick istället nöja oss med att vandra runt på fina stränder, funkade helt okej det också.. haha.. 

Efter en stund på den magiska stranden tog vi oss istället tillbaka lite neråt söder för att kolla in Zuma beach. Denna strand var mer lik den här i Santa Monica. Mycket folk, bara en rak strand, livvakter etc. Givetvis var stranden fortfarande fantastisk, men inte fullt så magisk som den vi nyss hade varit på. Drömmen hade varit att få komma till ett riktigt smultronställe som bara några få vet om, en sån där strand som nästan är orörd. Men det tror jag är omöjligt att hitta i det här landet tyvärr. 

På Zuma såg ett gäng delfiner simma förbi, inte allt för långt ifrån strandkanten. Jag berättade för Fannie att min högsta önskan som liten var att bli just delfinskötare (som varenda unge), hon kontrade då med att hennes dröm hade varit att bli Kängru-uppfödare...Haha! Jag skrattade så att jag nästan låg dubbelvikt, vart hade hon fått det ifrån undrade jag. Jo, ni förstår att hon så gärna ville sitta i deras magficka, vilket visserligen hade blivit lite svårt för den 199 cm höga kvinna, hah! 

Efter en stunds solande åkte vi tillbaka ner mot pieren där vi hade påbörjat dagen. Tanken var att vi skulle paddla paddleboard, men dessvärre blev det lite tight med tid innan stängning av uthyrningsstället, så det fick bli bad istället. Faktum är att det faktiskt var första gången jag badade här i havet. Det var kallt att gå i, men väl i vattnet så var det riktigt skönt. 

När det började närma sig middagsdags så var tanken att vi skulle äta middag på den berömda och omtalade restaurangen Nobu i Malibu. Men vi beslutade oss för att äta ännu en gång på Malibu Farm, den här gången i den mer vanliga restaurangen som ligger i början av pieren (de har två). 

Där satt vi sedan och avnjöt en fantastisk middag. Många samtalsämnen hann vi som vanligt med att avbocka. Skratt, tårar och goda minnen. I födelsedagspresent fick jag en fin liten bok av Fannie. Hon är en riktigt bokmal och älskar böcker, läsning och att skriva. Jag fick en bok där man svarar på en fråga (olika frågor varje dag) under fem års tid. En jätteorolig present som dessutom var väldigt personlig. 

För er som undrar så har jag inte pratat något mer med Ellen sedan hon lämnade Malibu. Men vem vet, hon kanske inte har fått något internet ännu... he he he 

PS. Imorgon berättar jag om det nya stället jag har provisoriskt flyttat till! 

Puss och kram, 

S