Hur som helst, vad jag pratar om är att jag igår tog det slutgiltiga steget (efter en tids velande fram och tillbaka), att jag ska flytta till ett område i West Hollywood tillsammans med tre (!) andra svenska tjejer. Lägenhetskomplexet är jättefint och det finns allt från pooler, gym, vakter etc på området. Det ligger alltså innanför en inhägnad, så alla ni där hemma, oroa er inte. Man måste till och med ha ett residens-ID-kort med foto från Villas at Park La Brea (som komplexet heter), för att ta sig in. Vilket visserligen känns väldigt tryggt då den här stan som ni vet är obegripligt stor. 

Varför jag varit så tveksam är för att jag först och främst kommer att dela rum tillsammans med en annan tjej. Att jag dessutom ska dela lägenhet med tre andra tjejer, vilket innebär fyra tjejer i lägenheten allt som allt, gör mig nästan skräckslagen..! Haha... Ja ni vet ju att tjejer inte alltid är så lätta att ha och göra med. 

För det andra så ligger boendet i en helt annan del av stan än där skolan är. Det är ca 15 minuters promenad till bussen från hemmet, därefter väntar en 30-40 minuter lång bussresa till skolan (enkel väg). Jag som har köpt en så fin cykel hade gärna bott någonstans där jag har cykelavstånd till och från skolan. 

För det tredje så är det en utmaning att dela rum. Jag är en sådan person som behöver utrymme och dessutom behöver få vara lite ifred. Speciellt efter en lång dag bland tusentals människor i skolan, på bussen, på gatorna, ja vart du än är här så är det alltid människor där. Nästan oavsett vilken tid på dygnet. Som den känslomänniska jag är så suger jag åt mig allas energier, både goda och dåliga, som ek svamp vilket gör mig helst slut. Att då kunna gå in på sitt rum, stänga dörren och bara få vara ifred är något jag har börjat uppskatta otroligt mycket. 

För det fjärde så hade jag helst inte velat bo med svenskar. Jag flyttade ju trotts allt inte hela vägen hit för att umgås med människor från Sverige... även om jag vet att man inte måste bli bästa vänner bara för att man ska dela lägenhet, så kommer vi ju med all sannolikhet att prata svenska i hemmet. 

Något som skrämt mig mycket är även det faktum att beroende på vart i den här staden du lever, så är livsstilarna och människorna väldigt olika. Jag som hade föreställt mig (och som också var anledningen till att jag överhuvudtaget ville flytta hit) att bo här i Santa Monica, nära havet, nära till utomhusaktiviteter, träning, yoga, hälsosam mat osv. Medans det i West Hollywood är mer barer, restauranger, party, shopping och "glamour". Ja ni förstår säkert precis som jag att jag passar bäst här vid havet. Viben är helt annorlunda, det är liksom lite mer avslappnat och lugnare rent allmänt här längs kusten till skillnad från inåt mot Hollywood. 

Men, det positiva med det hela är att jag kommer att få lära känna en ny del av stan som jag inte är så bekant med. Jag kommer att få bo i ett säkert område, i en fin lägenhet, med tjejer som dessutom bott här tidigare och som är bekanta med både skolan och området. Två av dem kommer att gå på samma skola som mig, vilket är roligt då man kan åka bussen tillsammans de dagar vi börjar någorlunda samtidigt. Jag kan få tips och råd när det gäller vilka professorer jag ska välja, kanske få hjälp med någon uppgift eller dyl om så behövs. Och trots att tjejerna är något yngre än mig, så är vi här av samma anledningar, att studera. 

Som den lilla fågel jag är så vet jag dock att jag inte kommer att bo där för alltid. Jag ser det mer som ett startskott, en början, för att sedan kunna hitta något som inte bara känns rätt till 60%, utan 100%. Men som många har sagt till mig, du letar när alla andra också letar, ha tålamod. Jag vet aldrig vilka jag lär känns eller kommer att träffa under den här tiden. Men jag vet att allt kommer att bli jättebra framöver. Jag känner det på mig. 

PS. 

Inflyttningen är den 27e eller 28e augusti, skolan börjar den 28e så vi håller våra tummar för att få tillträde åtminstånde dagen innan skolstarten! 

Tänker på er mina nära och kära. Extra mycket på vår kära Patrik som igår (idag för min del), fyllde 30 år! 

xoxo, 

Sandra