Jag hängde ihop med en svensk tjej som heter Linn, som jag bodde tillsammans med i lägenheten i Venice, samt ett super härligt ungt par från Brasilien och Italien. Vi hade det väldigt roligt, även om vi tre tjejer inte åkte så värst mycket. Jag som är höjdrädd backade mest ur för att jag är rädd för att bli åksjuk. Linn kände bara ett starkt ruggande nej inifrån och Victoria hade nyligen opererat sig och fick därför inte. Hennes pojkvän som aldrig hade varit på ett nöjesfält eller åkt bergochdalbanor förut åkte i princip allt utan att tveka en sekund! Jag skyllde på att han fortfarande var tonåring och därför inte hade utvecklat sitt konsekvenstenkande ännu..hah.. 

Nöjesparken ligger i öken, så ja jag tror att ni kan lista ut att det var riktigt varmt. Det var runt 35 grader, säkert mer, ingen vind och knappt någon skugga. Ja jag var rött sliten efter några timmar vill jag lova. Men jag väljer värmen alla dagar i veckan över kyla. Speciellt då vi åkte en attraktion som är som Colorado på Liseberg, ni vet när man sitter i en stor rund gummibåt och åker som i en flod och det kommer vattenfall och vågor som väller in i båten. Ja ni kan ju gissa vem som blev blötast... som tur var så hade jag ett par mörkblå byxor vilket gjorde att det inte såg ut som att jag hade kissat på mig, vilket det såg ut som på de andra. 

Efter ca 6h var det dags att åka med bussen till Santa Monica igen. Jag hade planerat att träna och göra massa saker när jag kom hem, men nja riktigt så blev det inte. Tröttheten var ett faktum och det fick istället bli en skål med gröt, packa upp mina resväskor, handla lite mat och sedan blogga och prata med Fredrik. Ibland måste man bara lyssna på vad kroppen säger och efter en hektisk vecka kändes det som helst rätt beslut att faktiskt inte träna. Jag rör på mig oerhört mycket varje dag, så motion får jag alltid. Det jag saknar är att få träna styrketräning. Lyfta, klättra och kasta. Men det kommer en tid för det också. 

För er som inte vet så har jag flyttat igen. I onsdags kväll så skrev jag på ett kontrakt för ett annat hem. Det kändes hundra resor mer rätt än det andra beslutet gjorde. Även om jag försökte övertyga mig själv om att det skulle bli bra med tjejerna i West Hollywood. Nu bor jag istället med en äldre kvinna som också är professor på min skola samt UCLA. Hon är 70 år men så otroligt härlig och varmhjärtad. Jag har ett eget rum med ett eget badrum. Det är ingen lyx mer än det faktum att jag får bo själv i mitt rum, vilket är en lyx i sig. Lägenheten ligger precis där jag vill bo, mitt i Santa Monica på 13e gatan (Euclid street) vid en av huvudgatorna som heter Wilshire ave. Jag har ca 100-150 meter till Vons som är en stor matbutik, nära till havet, postkontor tvärs över gatan och inte minst, 10 minuters cykling till skolan. Så det känns SÅ bra! Att jag dessutom blev utvald av över 25 sökande och intervjuade känns ännu bättre då jag verkligen känner att hon är nöjd med beslutet att jag ska bo här. Jag ska berätta mer om Marlea som hon heter, men nu ska jag göra mig i ordning för en tur till Burbank för bilträff med Linn. Ja ni förstår, hon är en rock och raggabilly tjej som gillar gamla bilar och musik. Jag följer mest med för att vara en bra vän, men det ska faktiskt bli riktigt roligt! Bilder och allt om kvällen får ni imorgon, tills dess... I Love you all! 

xoxo