Idag började jag dagen med att sova ut, det var moning här på förmiddagen så jag passade på att ligga och dra mig i sängen några timmar extra. Därefter väntade några timmar i telefon innan jag packade min strandväska och cyklade ner till stranden. 

När solen väl kikade fram runt lunch så blev det otroligt varmt. Vid kusten där jag bor för tillfället, är det generellt några grader lägre temperatur i jämförelse mot t.ex. Hollywood. Här får vi den härliga brisen från havet, vilket jag sällan brukar uppskatta, men här i den fuktiga värmen så är faktiskt himla skönt. 

Väl nere på stranden var det till en början ganska lagom med människor. Jag passade på att prata lite i telefon, läsa lite och lyssna på lite podcasts. När jag en stund senare tittar upp så är stranden helt fullproppad med människor. Det kom som på en handvändning och plötsligt så kryllade det av familjer runt omkring mig. Vågorna var stora idag, så för mig räckte det som vanligt att doppa fossingarna för att svalka mig lite. Jag känner en viss frästelse att gå i vattnet, men vetskapen om att vågorna är oerhört starka får mig att förbli en landkrabba. Lustigt egentligen med tanke på hur mycket jag trotts allt har badat i hav under min uppväxt. 

För några dagar sedan så träffade jag och Fannie en man som promt vill lära oss att surfa. Jag sa snällt att nja, det där med surfing är nog inte min grej, möjligtvis paddleboarding om något... Nej min rädsla för att få en surfbräda i skallen och över att drunkna är allt för stor. För att inte ens tala om min hajrädsla som jag utvecklat efter de x-antal hajfilmer som slukades under tonårstiden... 

Vattenmelon är givet när man är på stranden. Det är sedan gammalt, eller hur pappa?