På vägen hem så stannade vi i Santa Barbara för en liten lunch. Super mysig stad som jag gärna hade velat se mer av! 

Lördagskvällen var magisk, solnedgången kändes nästan för bra för att vara sann. Helt otroligt vad mäktigt det kan vara med en vacker solnedgång. Jag blev helt mållös...

Runt om bordet hade vi våra tält. Ca 8 tält allt som allt. 

Hur som helst, låt mig berätta om min camping helg med några från "min" klubb Plastic Free och Eco-action! 

Så, de flesta åkte till Refugio State Beach redan i fredags, men jag och fyra andra åkte i lördags förmiddag då vi hade skola i fredags. Campingen som ligger vi en beach ligger några mil norr om Santa Barbara och det tog ca 2 timmar att åka dit. Jag som aldrig har tältat förut var såklart lite nervös inför den biten. Också för att jag visste att jag förmodligen skulle frysa som en tok. 

Väl på plats på den lilla intima och mysiga campingen så började jag och en tjej som heter Breezy med att ta en liten promenad längs stranden. Så otroligt härligt att vara såhär nära havet, jag älskar det verkligen. Det kändes väldigt skönt att det heller inte var så mycket människor överallt, något som annars är i princip omöjligt att undankomma för min del när jag är "hemma" i Santa Monica/LA. 

Under eftermiddagen så tig vi det lugnt innan vi sedan gick en liten hike för att skåda den otroliga solnedgången som visade sig bli helt MAGISK! Hade kunnat stanna i den stunden för alltid... när vi kom tillbaka till campingen så tände vi en brasa. Lagade lite mat, skrattade, umgicks och hade det toppen! Kvällen blev kall, men vi höll oss varma med massa kläder, brasan, te, soppor och ja allt vad det nu var. Jag var lyckligt lottad och fick sova i det största tältet med tre stycken andra. Så ensam behövde jag inte känna mig i varje fall. 

Mer sådan här helger kommer jag definitivt ha i mitt liv! Back to basic säger jag bara, Gud så underskattat! 

Hoppas att ni har haft en bra helg kära ni. Jag saknar er alla otroligt mycket. Men snart är det Jul och då ses vi! Er älskar jag <3 

xoxo, 

Sandra