Idag började jag dagen (halvdöd) med Global studies. För varje lektion så känner jag mig mer och mer sugen på att fokusera mina studier på politiska världsfrågor. Jag har ju tidigare vetat att jag velat involvera mig i miljöfrågor, men nu känner jag allt mer att även humanitära frågor ligger mig varmt om hjärtat. Inte minst när det kommer till barn. Innan jag åkte hemifrån så minns jag att Liza nämnare att hon skulle vilja åka och volontärarbeta ute i världen. Jag har tidigare också tänkt den tanken, men känt att jag inte vetat om jag faktiskt vågar, med tanke på alla krig därnere men också den allmänt livsfarliga miljö det är där. Men Liza, om du vill åka så åker jag med dig! Du kanske kan hjälp djuren så tar jag hand om barnen. Vilket dreamteam!
Jag ligger nu i sängen helt slut som vanligt. Det har varit mycket pluggande under dagen. Men jag bestämde mig ändå för att inte grotta ner mig helt i böckerna, utan gick ut en sväng för ett litet träningspass i parken och jag hann även med en timmes meditation. Det gäller att inte "tumma" på allt här i livet. Någonstans och någon gång så måste man ändå hålla fast vid vissa saker. Sen såklart kan man skippa något träningspass då och då, eller som jag idag gjorde, kanske inte kör ett jättelångt pass, men att man faktiskt gör någonting. Det tror jag är nyckeln. Inte minst för att hjärnan också behöver små avbrott och en uppiggning genom att få vara ute men också för att få igång kroppen efter x-antal timmar sittande.
Imorgon har jag mitt första lilla prov. Vet inte alls vad jag ska vänta mig. Hade kanske kunnat plugga lite mer för det, inte de senaste dagarna, men under förra veckan. Men det var helt enkelt lite för mastigt för hjärnan med alla nya förändringar etc. Hur som helst, jag ska göra mitt yttersta. Mer kan jag inte begära av mig själv.
Jag blev för övrigt så full i skratt idag på en av mina lektioner när jag fick se deras TV i klassrummet. Haha ja, vissa byggnader är som sagt inte de modernaste om man säger så... En nostalgi-känsla rusade genom kroppen och jag började genast tänka på tiden när man även använde sig av en sån där gammal "overhead" där läraren hade kopierat texten på ett speciellt genomskinligt papper som hen sedan la på apparaten, tände lampan i den och vinklade spegeln rätt. Jag minns även att vi fick turas om i klassen om vem som skulle gå ut i grupprummet och hämta den. Haha ja vilka tider. Hade någon av mina yngre syskon sett en sådan idag hade de aldrig kunnat gissa vad det var... Tiden flyger förbi, och det gör även utvecklingen.
