Jag har kommit in i den årliga höst-tröttheten och jag känner verkligen att den äter upp mig. Jisses, knappt någon energi att varken träna eller göra något annat än det som krävs för skolan. Jag set på instagram och Facebook andra svenskar som också går på skolan man som verkar ha all tid i världen åt andra saker..? Hur är det möjligt?! Nog vet jag att de läser hela andra kurser än jag gör, vissa som inte kräver något direkt hemarbete och sådär, men ändå! Jag fick faktiskt ett tips från en av mina professorer, att vi ska välja 3 klasser som är lite "tyngre" och en som inte kräver något hemarbete, utan ska mest vara för skoj skull. Detta för att inte grotta ner sig i bara pluggandet utan också kunna prestera och ha kul! 

Det är knepigt hur vissa saker kan kännas så rätt och bra medans andra saker inte alls. Är det kanske så att vi inte får bli för nöjda och lyckliga, utan att det alltid ska vara något som gnager? Jag ska inte låta det äta upp mig, men det är något jag har funderat på. Vissa dagar glömmer jag allt, har kul, är med mina nyfunna vänner, och är otroligt lycklig. Jag älskar den känslan. Som i fredags till exempel. Jag hade en fruktansvärd huvudvärk, redan från när jag vaknade, men jag bestämde mig ändå för att åka till skolan och hänga med min klubb. Vi hade bestämt att vi skulle fira att hållbarhetsveckan vi har jobbat med nu var över och vi ville därför avsluta veckan tillsammans för att fira den lyckade  vecka som det faktiskt blev. 

Våra Eco-klubbar håller till i en egen liten byggnad brevid campus. I ett litet hus där andra människor som jobbar för skolan med miljö, osv håller till. Vi träffades där vid lunch, käkade lite ärt-chips och hummus, veganska kakor och lite godis innan vi beställde pizza. Den veganska pizzan gick som smör, och jag blir så glad att det är givet att vi som inte äter ost osv också är medräknade när de beställer (för ja, vi är fler som är veganer, såklart). Efter att vi slukat i oss all pizza spelade vi sedan ett jätteroligt spel och hux-flux så var klockan nästan 8a pp kvällen. Tiden hade flugit förbi och trotts min fruktansvärda huvudvärk så skrattade jag hela dagen så att jag fick kramp i magen. Vilket gäng, alla så olika men ändå har vi en sak gemensamt, vår dröm om att rädda världen och kärleken till moder jord. 

Jag hade så gärna velat visa er allt och alla, men det är lite svårt. Och jag är lite dålig på att ta kort har jag märkt. Men jag ska göra mitt bästa för att bli bättre. Nu ska jag återgå till pluggandet. Jag är helt matt efter att ha spenderat några timmar utomhus på stranden. Otroligt varmt här idag, runt 28-30 grader, underbart. 

Jag älskar och saknar er ALLA där hemma! 

Puss och kram